martinklabers.blogg.se

Jag hade lovat mig själv att inte skriva något mer om FCO då uppenbarligen ledargruppen vill kommunicera och ge feedback till spelarna via de två lokala tidningarna men då jag nu tycker man gått över gränsen för vad man som fritidsidrottare ska utsättas för så vill jag nu försöka belysa för sportchef Linda Hällström vad hon faktiskt ställt till med….

Jag kan förstå att man har ett regelverk och att man måste agera utifrån detta men det jag just nu tror att Sportchefen Linda Hällblad glömt är att fotboll är spelarnas fritidsintresse och att sannolikt ingen talat om för dem att om ni bryter mot våra uppsatta interna regler så kommer vi att hänga ut er i tidningen. Något som faktiskt kan skada personen i sitt privata arbetsliv och vanliga liv.

Folk kanske tycker det är märkligt att jag lägger ned tid på en förening som jag inte ens är verksam i….men jag gör det av 4 huvudanledningar:

1. För TJEJERNA i laget då jag vet att de har så mycket mer att ge och är värda att lägga tid på

2. För att Oskarshamn behöver DAMIDROTT på hög nivå

3. För att jag som utomstående betraktare kanske kan se saker från ett ANNAT PERSPEKTIV och i förlängningen förhoppningsvis påverka i POSITIV riktning för laget och enskilda spelare/ledare = UTVECKLING

4. Jag tycker det är spännande att göra analyser och har sett att dessa fyller en viktig funktion för att lyckas.

Efter att ha vänt och vridit en del på siffrorna så finns det egentligen inget tydligt mönster som jag kan se men kanske några nyanser som sannolikt är självklara även utan statistiken:

1. Att inte släppa in mål första 30 minuterna

2. Att känslan är att målen i slutet av matcherna handlar om att man gett upp matchen (och kanske både har en mental och fysisk trötthet) = är ganska betydelselösa sett till helheten (handlar mer om tråkiga siffror)

3. Att flödet av gjorda mål sker över hela matchen (vilket är ett tecken på att man skapar chanser över hela 90-minutersperioden). Tyvärr ser motståndarnas statistik ut på samma sätt och då med en större målskörd under andra halvlek.

4. Att den taktiska genomgången och återhämtningen gett bättre resultat för motståndarna efter paus. Därför viktigt att jobba med fysik och analys av första mötet för att kunna lista ut vad man kan göra bättre.

1. Mot 3 av 4 topplag har man spelat bra och fokuserat

- att bara ligga under med 1-0 fram till 59 minuten mot den suveräna serieledaren Norrköping borta

– att spela jämt med seriefyran Smedby hela matchen på bortaplan och i slutet bara förlora med uddamålet

– att spela jämt med serietrean Hovshaga hela matchen och egentligen få stryk på en slumpartad situation med 1-0 -

vittnar om att laget kan hantera svårt motstånd men framförallt att laget har tålamod att spela disciplinerat vilket kommer att vara den viktigaste nyckel till att ta mer poäng under höstsäsongen.

2. Att i de två matcher man tagit ledningen i matchen så har man tagit poäng (och hade man exempelvis fått utdelning på först ribbskott och sedan stolpskott i början av matchen mot Huskvarna hade sannolikt både matchen och säsongen sett annorlunda ut)

3. I de matcher man kvitterat till 1-1 snabbt så har man tagit poäng eller förlorat med uddamålet

Blå ruta = poäng tagna inom lag plats 7-12 i tabellen – Gul ruta = poäng tagna mot lag 1-6.

Som man kan se så har Kisa och Husqvarna tagit 11 poäng var inom gruppen 7-12 och där grundlagt sin poängskörd. Något som är en nyckel under höstsäsongen för FCO i jakten på nytt kontrakt i division 1.

Sedan handlar det om att kunna stjäla poäng av lagen 1-6 här och där, vilket på inte sätt är en omöjlighet – exemplet Frankrike – Danmark från EM kanske är ett dumt exempel.....

ALLA DESSA BESTÅNDSDELAR HAR FCO VISAT PROV PÅ UNDER SÄSONGEN vid olika tillfällen – VILJA slår KLASS, vilket alla lag i alla idrotter fått erfara.

Norrköping fantastiskt starka med endast 4 insläppta mål och de siktar givetvis inte bara på seriesegern utan att på att vinna alla matcher i serien. Dock är det så att när man möter FCO i omgång 21 så är man troligtvis klara seriesegrare och då finns det säkerligen en och annan klasspelare som ”har lite ont” och inte ”kan” följa med på bortamatch till Oskarshamn.

Mariebo som i första möte i princip stängde matchen efter 22 minuter då man gjorde 3-0 blir nog väldigt svåra att rubba på sin hemmaplan och i ett läge där de fortfarande kan vinna serien då vi bara är i omgång 15 och de ej mött Norrköping på hösten än.

Hovshaga AIF som i första mötet hade kopiöst svårt mot ett disciplinerat och tålmodigt FCO som tyvärr inte gjorde mål på någon av sina chanser. Trots den stora tabellskillnaden så finns det goda möjligheter att med liknande spel som på hemmaplan kunna få med sig poäng hem i omgång 18.

Smedby är ett lag som har svårigheter att stänga matcher. De flesta segrarna är oftast med uddamålet likt mot FCO (3-2), vilket är en styrka i sig men också en svaghet som kan utnyttjas effektivt för FCO på hemmaplan i omgång 16.

Madesjö var i de första omgångarna inblandande i det ena målkalaset efter andra men hade sedan en downperiod när bilden förändrades till få mål för att innan säsongsuppehållet återigen vara inblandade i matcher med en hel del mål. Dock har de tappat poäng på nedre halvan och även om de kanske passar FCO dåligt då första mötet slutade med förlust 1-6 så blir det en helt annan match hemma på Arenan i omgång 19.

Nittorp gör en hel del mål men släpper in nästan lika många. Är poängmässigt lika med Kisa på 7de plats. Är väldigt svajiga och kan ena veckan förlora mot Värnamo med 3-1 för att två veckor senare bara få stryk med 2-1 av Norrköping. I första mötet hade FCO ledningen med 2-1 och i halvtid stod det 2-2…men i slutänden vann Nittorp med 5-2. Dock känns det även här som att det borde finnas stora chanser till poäng på hemmaplan i omgång 17.

Min tro om FCO förvaltar sina kort väl så skulle man kunna ta:

12 poäng från lag 7-12 och 4 poäng från lag 1-6

9 poäng från lag 7-12 och 3 poäng från lag 1-6

Matchen mellan Värnamo och Dalhem kan bli väldigt avgörande i slutänden och då förbundet tillåtit att lagen spelar båda matcherna på Gotland samma helg så blir förutsättningarna relativt goda att man vinner varsin match vilket i slutänden kommer gynna FCO.

 

 

Jag kan förstå att Kratz (sportchefen och styrelsen) är nöjd med att få in två spelare med erfarenhet från spel på högre nivå då sannolikt deras kompetens kommer hjälpa FCO i deras kamp om att dels klara division 1 kontraktet dels höja hela laget. Kompetens och utveckling på enskilda spelare kommer att skapa en positiv spiral. Dock, om jag fattat nedan rätt, så ska de bara representera FCO under augusti månad dvs. 5-6 matcher eller 50 % av återstående matcher. Alltså inget långsiktigt tänk utan bara med målsättning att klara kontraktet till nästa år division 1 = målbilden är klar från klubben och ledargruppen.

 

Frågan är hur spelartruppen känner inför detta?

1. Vissa kommer troligtvis tycka att detta är toppen då vinnarskallen styr och att man t.o.m. tycker det är helt okej att ge bort sin plats i detta läge för att man ska få ett nytt halvår att förbereda gruppen och sig själv ännu bättre för vidare spel i division 1 nästa säsong.

2. Vissa kommer sannolikt känna detta som jobbigt då just deras position i laget hotas (och alla vill ju spela).

3. Vissa kommer troligtvis tycka det är jobbigt att ens ledare, sportchef och klubbledning inte tror på det spelarmaterial man har och som ska vara stommen till kommande säsonger (men det gäller nog att ”gilla läget” och anpassa sig).

4. Processen med att lära känna nya människor är inte alltid så lätt och skapar lätt oro hos gruppen och dess grupperingar.

 

Själv har jag alltid varit skeptisk till denna typ av inlåning (så länge det inte rör sig om en målvakt och man har ett skadeläge som kräver inlåning för att göra laget rättvisa). Det är en sak om Sofie och Viktoria hade fortsatt att spela i klubben säsongen ut (om helst även fortsättningsvis dvs. nästa år). Då det i sådana fall varit en fråga om en värvning och en långsiktighet i rekryteringen.

 

Detta då min bild av en förändring av detta slag är väldigt tuff att få till på en tvåveckorsperiod:

1. Nya spelare som ska hitta sina roller och lära känna gruppen och tränarna - förtroende byggs inte på en dag och hur de nya lagkamraterna agerar i olika situationer lär man sig inte på så kort tid och vice versa.

2. Gamla spelare som får nya roller och i vissa fall hamnar utanför den 14-mannatrupp som normalt tas ut till match (med en känsla att hamna lite i ingenmansland). Förnuftsmässigt så förstår de flesta att rekryteringen som gjorts är till för att hjälpa….men att bli utputtad från A-truppen för att sedan plockas tillbaka igen efter en månad gör normalt sett inte underverk för självförtroendet även om man valt att hålla på med idrott där allt bygger på konkurrens.

Dock det som känns svårast att förstå i tidningstexten är Krantz slutkläm ”vi kommer eventuellt att ta in någon till, och samtidigt kommer vi plocka bort några spelare” – återigen hamnar Krantz på nått sätt i att hans egen frustration måste ut, Där spelare ska känna en oro för att det är just de ska plockas bort. Kratz uppgift är enligt mitt sätt att se det att få med så många som möjligt på tåget och med sin tränar- och ledarkunskaper hjälpa sina spelare att utvecklas. Sedan förstår jag också att man internt och i enrum under stundom kommer fram till att det är bättre för laget och den enskilda spelaren att få en ny roll och kanske då i division 2 laget.

 

Jag har i dagarna läst Pia Sundhages bok ”Spela på bästa fot - Att leda med glädje” och har där kunnat få följande tips.

För att kunna ge professionell feedback är det några frågor som du bör ställa dig:

Varför vill jag ge feedback just nu och på just detta? Handlar det om att jag vill mottagaren väl? Tror jag att detta kan gynna den enskilde och laget? När ska jag ge feedbacken? Direkt i anslutning till händelsen så det blir en naturlig koppling? Eller behöver jag samla mig för att bli mer nyanserad? Är det mest gynnsamt att för mottagaren att denne får feedback eller finns det andra vägar? Kan det exempelvis vara mer värdefullt att ställa en fråga om hur mottagaren uppfattat situationen, vad hon uppfattat av densamma och vad hon lärt av den? (att ge RÖTT KORT till en spelare kan vara nödvändigt ibland men förhoppningsvis kan man hitta andra vägar att hantera situationen)

Jag säger inte på nått sätt att jag och min ledargrupp lyckas med ovan alla gånger men vi har hela tiden en vilja att försöka jobba på ovan sätt. I grund och botten så handlar ens idrottsutövande om GLÄDJE och en vilja att UTVECKLAS. Med en grupp som haft det väldigt tufft under vårsäsongen så måste man som ledare också sätta ”LAGet före JAGet” för att kunna nå målbilden. Sedan är det självklart så att man ska vara rak och ärligt så långt det går i negativ feedback som görs i enrum med den berörda – feedback är till för att den enskilda spelaren ska kunna utvecklas vidare.

 

Hade jag varit Krantz så hade jag varit rädd om alla spelare som har kapacitet att spela med division 1 laget och behålla dessa i en gemensam träningsgrupp (även om de inte får spela matcher) för att dessa ska ha så högt tempo i kroppen när de behövs senare under säsongen när de två ”Frälsarna” lämnar.

…..men nog om detta. Det var inte därför som jag egentligen började skriva ett nytt blogginlägg om FCO…..men i och med tidningsartikeln så blev det så…

Då jag vet att gruppen har en tränings- och utvecklingshelg just nu så hoppas jag att sommarens korta ledighet och nya läge för gruppen med nya spelare blir lyckosam och där detta blir en nystart på en höst där ni gemensamt klarar division 1 kontraktet och hittar massor av GLÄDJE, GRUPPKÄNSLA och UTVECKLING.

Denna gång tänkte jag skriva om Mathilda Engström. Något som kanske förvånar många och även henne själv då hon troligtvis inte ens har en aning om vem jag är….mer om detta en annan dag....

(Alla spelarfoton från FCO är tagna av SIGvision)

 

 

 

Då troligtvis mästerskapsfotboll i Kalmar Län sannolikt aldrig mer kommer att ske under min livstid så kändes det naturligt att ta chansen att se den enda match jag har möjlighet att se.

Guldfågeln Arena omdöpt till Kalmar Arena under mästerskapet.

Från början satt jag på solsidan och även här har SvFF tänkt rätt då man sett till att alla försålda biljetter i princip är mittemot TV-kamerorna, vilket givetvis gör att det ser mycket roligare ut för Tv-publiken.

UEFAs traditionella inramning med den stora runda banderollen

Traditionsenlig nationalsång som för spelarna sannolikt kändes konstig då de stod vända mot en tom läktare (förutom TV, journalister och lite VIPare)

Före detta landslagsspelare i Norge var där och stöttade (satt två platser från mig). Paret bakom mig hade lite 'lingon-känsla' då de var såååå stolta över att de firat 17 maj i Norge. När ska svenskar begripa att norrmännen firar att de blev av med oss....

Jag hade egentligen inga förväntningar på hur kvalitén på matchen skulle se ut. Detta efter att ha sett Italien-Finland som var bedrövlig ur nästan alla aspekter och Sverige-Danmark som var betydligt mer fartfylld och rolig att se även om spelet kanske inte var det bästa (och som i slutänden bara fokuserar på två missade straffar). Förstår inte varför det är så upprörda känslor…varken  Lotta eller Kosovare missade med flit. Jag tror få förstår vilken anspänning som de utsattes för. Även om de är stora stjärnor så är det inte så ofta de spelar på hemmaplan inför så mycket folk, vilket givetvis ställer till en del spratt mentalt.

Sverige kommer sannolikt vinna gruppen i alla fall - så straffmissarna är bara att glömma - de kan ingen ändå inte påverka nu. Det handlar helt enkelt om att gilla läget och göra saker bättre nästa gång.

Tillbaka till Norge – Island. Båda lagen verkade nervösa och gjorde en hel del enkla misstag. Den som verkade stabilast var Islands målvakt som gjorde den ena långa utsparken efter den andra.
Island anföll konsekvent till vänster och hade några halvchanser men alldeles för svaga avslutningar. Norge producerade vartefter bättre och bättre chanser och 1-0 kom ganska naturligt av Hegland efter 25 minuter, då hon nickade sig förbi sin försvarare och satsade fullt mot en utrusande Gunnarsdottir där hon nådde bollen precis före densamma och sköt bollen stolpe in.

Efter första halvlek bestämde jag mig för att byta position för att slippa ha solen i ansiktet. På vägen över till andra sidan passerade jag antingen Norges eller Islands studio där som vanligt journalister och experter analyserar för fullt.

Väl över på andra sidan så satte jag mig precis snett bakom Islands bänk och såg hur fruktansvärt trångt de hade det samt att zonen för tränare och spelare var väldigt liten.

En annan iakttagelse var att spelarena föreföll väldigt unga men efter att ha kollat i programbladet kunde jag konstatera att spridningen var mellan 18 till 36 (sett till båda lagens trupper).

En spelare som jag blev väldigt förtjust i var Norges anfallare Ada Stolsmo Hegerberg (Nr 21) endast 18 år gammal som gjorde väldigt många maxlöpningar mot anfallare/målvakt som både störde Islands uppbyggnad av spelet och där hon också snodde bollen vid flera tillfällen och skapade på så sätt flera bra chanser (här på väg att bytas ut).

När Norge bytte ut henne och Lagkaptenen Stensland i 74 minuten så tog Island över mer och mer och skapade ett flertal mycket goda målchanser innan de fick straff i 86 minuten som Vidarsdottir förvaltade på bästa sätt. Väntade helt enkelt ut Hjelmstedt som började röra sig åt ett håll och lade sedan bollen i andra hörnet.

Jag hade då på känn att Island skulle göra mål = hade förflyttat mig till området bakom Norges mål.
Efter målet hade Island ett flertal bra anfall.

Slutresultat 1-1 som på det hela taget kändes som ett rättvist resultat

Då jag är lite nyfiken då jag i mitt internationella innebandyuppdrag hanterar tävling och turneringar så är det alltid intressant att se hur andra idrotter arbetar med sina evenemang. Alla domare bor i Jönköping under turneringen och transporterar sig de dagar då de har match med bil tillrespektive spelort. När Thomas berättade om schemat så blev jag väldigt förvånad – till dagens match som startade 18.00 så schemat ut som följer i stora drag: 1. Avfärd från Jönköping till Kalmar 09.15 2. Incheckning på hotell i Kalmar 11.45 3. Lunch 4. Vila på rummet mellan 13.00 till 15.00 5. Avfärd till arena 15.00 6. Förberedelser + test av inmarsch 15.30 7. Förberedelser inför match 17.00 8. 18.00 match 9. Dusch + mat 20.00 10. Avfärd mot hotell i Jönköping 21.30 11. 24.00 Framme vid hotell i Jönköping.

Pressen fick bittert erfara att på skuggsidan så är det kallt....och blåsigt...inget kul

....så efter att inte ha några direkta förväntning så känns det roligt att ha kunnat 'delta' i hemma-EM = åkte hem ganska nöjd med helhetsupplevelsen. Det som var lite märkligt är att publiksiffran aldrig redovisades men det var nog ca 4000 på plats.

Som eventuella KENT-kunniga redan förstått så syftar bloggtiteln på den alldeles fenomenala sången med samma titel (text nedan):

Sami & Jocke - Malmö (Pildamsparken) 2012-08-11

Mitt första inlägg.