Sofie Persson och Viktoria Eriksson = Frälsare?
Kategori: Allmänt
Jag kan förstå att Kratz (sportchefen och styrelsen) är nöjd med att få in två spelare med erfarenhet från spel på högre nivå då sannolikt deras kompetens kommer hjälpa FCO i deras kamp om att dels klara division 1 kontraktet dels höja hela laget. Kompetens och utveckling på enskilda spelare kommer att skapa en positiv spiral. Dock, om jag fattat nedan rätt, så ska de bara representera FCO under augusti månad dvs. 5-6 matcher eller 50 % av återstående matcher. Alltså inget långsiktigt tänk utan bara med målsättning att klara kontraktet till nästa år division 1 = målbilden är klar från klubben och ledargruppen.
Frågan är hur spelartruppen känner inför detta?
1. Vissa kommer troligtvis tycka att detta är toppen då vinnarskallen styr och att man t.o.m. tycker det är helt okej att ge bort sin plats i detta läge för att man ska få ett nytt halvår att förbereda gruppen och sig själv ännu bättre för vidare spel i division 1 nästa säsong.
2. Vissa kommer sannolikt känna detta som jobbigt då just deras position i laget hotas (och alla vill ju spela).
3. Vissa kommer troligtvis tycka det är jobbigt att ens ledare, sportchef och klubbledning inte tror på det spelarmaterial man har och som ska vara stommen till kommande säsonger (men det gäller nog att ”gilla läget” och anpassa sig).
4. Processen med att lära känna nya människor är inte alltid så lätt och skapar lätt oro hos gruppen och dess grupperingar.
Själv har jag alltid varit skeptisk till denna typ av inlåning (så länge det inte rör sig om en målvakt och man har ett skadeläge som kräver inlåning för att göra laget rättvisa). Det är en sak om Sofie och Viktoria hade fortsatt att spela i klubben säsongen ut (om helst även fortsättningsvis dvs. nästa år). Då det i sådana fall varit en fråga om en värvning och en långsiktighet i rekryteringen.
Detta då min bild av en förändring av detta slag är väldigt tuff att få till på en tvåveckorsperiod:
1. Nya spelare som ska hitta sina roller och lära känna gruppen och tränarna - förtroende byggs inte på en dag och hur de nya lagkamraterna agerar i olika situationer lär man sig inte på så kort tid och vice versa.
2. Gamla spelare som får nya roller och i vissa fall hamnar utanför den 14-mannatrupp som normalt tas ut till match (med en känsla att hamna lite i ingenmansland). Förnuftsmässigt så förstår de flesta att rekryteringen som gjorts är till för att hjälpa….men att bli utputtad från A-truppen för att sedan plockas tillbaka igen efter en månad gör normalt sett inte underverk för självförtroendet även om man valt att hålla på med idrott där allt bygger på konkurrens.
Dock det som känns svårast att förstå i tidningstexten är Krantz slutkläm ”vi kommer eventuellt att ta in någon till, och samtidigt kommer vi plocka bort några spelare” – återigen hamnar Krantz på nått sätt i att hans egen frustration måste ut, Där spelare ska känna en oro för att det är just de ska plockas bort. Kratz uppgift är enligt mitt sätt att se det att få med så många som möjligt på tåget och med sin tränar- och ledarkunskaper hjälpa sina spelare att utvecklas. Sedan förstår jag också att man internt och i enrum under stundom kommer fram till att det är bättre för laget och den enskilda spelaren att få en ny roll och kanske då i division 2 laget.
Jag har i dagarna läst Pia Sundhages bok ”Spela på bästa fot - Att leda med glädje” och har där kunnat få följande tips.
För att kunna ge professionell feedback är det några frågor som du bör ställa dig:
Varför vill jag ge feedback just nu och på just detta? Handlar det om att jag vill mottagaren väl? Tror jag att detta kan gynna den enskilde och laget? När ska jag ge feedbacken? Direkt i anslutning till händelsen så det blir en naturlig koppling? Eller behöver jag samla mig för att bli mer nyanserad? Är det mest gynnsamt att för mottagaren att denne får feedback eller finns det andra vägar? Kan det exempelvis vara mer värdefullt att ställa en fråga om hur mottagaren uppfattat situationen, vad hon uppfattat av densamma och vad hon lärt av den? (att ge RÖTT KORT till en spelare kan vara nödvändigt ibland men förhoppningsvis kan man hitta andra vägar att hantera situationen)
Jag säger inte på nått sätt att jag och min ledargrupp lyckas med ovan alla gånger men vi har hela tiden en vilja att försöka jobba på ovan sätt. I grund och botten så handlar ens idrottsutövande om GLÄDJE och en vilja att UTVECKLAS. Med en grupp som haft det väldigt tufft under vårsäsongen så måste man som ledare också sätta ”LAGet före JAGet” för att kunna nå målbilden. Sedan är det självklart så att man ska vara rak och ärligt så långt det går i negativ feedback som görs i enrum med den berörda – feedback är till för att den enskilda spelaren ska kunna utvecklas vidare.
Hade jag varit Krantz så hade jag varit rädd om alla spelare som har kapacitet att spela med division 1 laget och behålla dessa i en gemensam träningsgrupp (även om de inte får spela matcher) för att dessa ska ha så högt tempo i kroppen när de behövs senare under säsongen när de två ”Frälsarna” lämnar.
…..men nog om detta. Det var inte därför som jag egentligen började skriva ett nytt blogginlägg om FCO…..men i och med tidningsartikeln så blev det så…
Då jag vet att gruppen har en tränings- och utvecklingshelg just nu så hoppas jag att sommarens korta ledighet och nya läge för gruppen med nya spelare blir lyckosam och där detta blir en nystart på en höst där ni gemensamt klarar division 1 kontraktet och hittar massor av GLÄDJE, GRUPPKÄNSLA och UTVECKLING.
Denna gång tänkte jag skriva om Mathilda Engström. Något som kanske förvånar många och även henne själv då hon troligtvis inte ens har en aning om vem jag är….mer om detta en annan dag....
(Alla spelarfoton från FCO är tagna av SIGvision)