FCO - En betraktelse från den döda vinkeln…
Kategori: Allmänt
Nu är vi framme vid halvtid och alla vet nu att säsongen, som skulle bli så rolig, har blivit en mardröm och där framförallt för div 2 laget hamnat en serie för högt. Något som komplicerar det för alla tre lagen, då det inte finns någonstans att dels få självförtroende dels plocka spelare med självförtroende från.
Då jag hållit på med innebandy större delen av mitt liv på alla nivåer är jag väl medveten om den problematik som nu finns i klubben och att det inte finns några enkla lösningar då alla dessa situationer är på många sätt individuella….men naiv som jag är gör jag ändå ett försök då jag lider med laget och ledningen då grundskälet till att hålla på med idrott är GLÄDJE, vilket tyvärr det varit väldigt lite av för mig som betraktare utanför laget. Att gång på gång bli besegrad och känna att man inte räcker till är fruktansvärt. Något som kanske varit mest tydligt för div 2 laget (troligtvis är känslan som på bilden nedan dvs. att man som spelare ständigt känner sig omringad av motståndare – foto SIGvision).
Under tiden jag började skriva denna betraktelse så spelade A-laget mot Dalhem på Gotland och jag väntade med spänning på resultatet, även om det i mitt resonemang är helt oväsentligt, så vore det bra för tjejerna och ledargruppen med en bra avslutning inför sommaruppehållet (NOT tyvärr 1-1, men poäng är ALLTID poäng).
Redan från början borde man insett mer tydligt att denna säsong handlar om att klara sig kvar i div 1, vilket inte alla spelare insett när man läser deras uttalande innan säsong. Under säsong har man pratat mycket om Gibeks skada och att man nu inte har någon som kan hålla i bollen på mittfältet och att detta är en stort bidragande orsak till varför det inte gått så bra (Foto SIGvision – Gibek innan skadan).
Samtidigt måste man då fråga sig långsiktigheten i att ha en oumbärlig 36-åring då framtiden finns i den unga trupp som FCO förfogar över. Inte en Gibek som kanske kan spela någon säsong till om hennes skada läker bra utan nya unga tjejer som vill utvecklas och är beredda att offra det slit det är att vara div 1 spelare. Sedan förstår jag att Gibeks kapacitet har saknats men att fokusera på detta leder ingenstans då rehabiliteringen tar långt längre tid än väntat. Skulle hon komma tillbaka innan säsongen är slut så får man se det som en bonus (Foto SIGvision – Emelie Axelsson – yngre generationen som sällan viker undan)
I takt med motgångarna har ledargruppen bearbetat detta öppet på ett sätt som enligt mig inte gett laget något positivt. Jag kan förstå tränare Krantz (tidningarnas kelgris nr 1 då han alltid är beredd att mata citat som Björn Ferry) att han är frustrerad över att laget inte presterar det han vet att tjejerna har i sig, men att vecka efter vecka såga sitt lag i tidningen ger ingen trygghet hos spelarna (nedan ett axplock av tidningsartiklar fyllda med uttalanden som skapar en otrygghet)
Hur besviken man är så får man inte såga sitt lag på detta sätt och man kan fråga sig vad syftet är med att göra det?
Någonstans kan jag känna att Krantz ALDRIG tar på sig en förlust. Det är ändå han som bestämmer hur laget ska spela mot de olika lagen, det är ändå han som vet sitt egna lags kapacitet bäst, det är ändå han som för fram att laget är för snälla i eget straffområde på fasta situationer samt att för få spelare kan hålla i bollen så mycket att man hinner förflytta laget för att på så sätt kunna skapa längre anfallssekvenser. Vems uppgift är det att träna tjejerna att bli bättre på dessa bitar? Självklart är det Krantz som har huvudansvaret att dessa identifierade svagheter blir bättre. Någonstans tror jag att man som tränare då och då behöver rannsaka sin egen plan och faktiskt erkänna att idag så hade vi fel taktik, satte spelare på fel plats, tränat på fel saker, fokuserat på sådant vi inte kan påverka etc. då man som tränare (och ledargrupp) givetvis gör misstag som alla andra (nedan känns oroande då Krantz uppenbarligen inte ”gillar läget” och inte är beredd att jobba med det spelarmaterial han har)
Att sportchefen Linda Hällblad sätter press via sin blogg och efter förluster skriver om ”idag såg vi ut som 11 rädda individer ute på planen, som inte vågade något alls, som varken litade på oss själva eller varandra” ger inte heller någon trygghet för gruppen som ska prestera.
I den tidning om FC Oscarshamn som kom i brevlådan precis så får Krantz/Hällblad frågan ”Jag ber er här och nu enas om ett värdegrundsord som beskriver FC Oskarshamn 2013” med svaret ”(lång tystnad…) Mod enas vi kring. Det handlar mycket om att våga misslyckas. Vi ska våga missa den 19:e och 20:e passningen för den 21:a når fram och leder till segermålet som avgör matchen”
Då jag nu sett ganska många matcher så agerar inte laget i närheten av detta och vad beror det på? Kan det vara så att man inte agerar utefter ovan från ledargruppen och på så sätt motverkar att spelarna vågar göra misstag och i takt med det tuffa tabelläget är rädda för att slå felaktiga passningar? (Foto Fru Berg, Curt-Robert Lindqvist).
Här måste ledargruppen förstå att om de inte ger tryggheten så kommer laget bara få sämre och sämre självförtroende, vilket givetvis motverkar lagets möjlighet att resa sig och vända på det läget som nu uppstått (Nedan: denna typ av tidnings- och bloggläsning mår laget mycket bättre av)
Något som jag tycker är helt fel då denna typ av beslut inte ligger på en enskild funktion i föreningen, utan är en strategi som hela ledarstaben (och troligtvis delar av styrelsen) kommit fram till och där Krantz sannolikt deltagit som alla andra och dessutom säkerligen haft mycket att säga till om.
Jag ser inte heller att den attack på FCO: s tjejer i ledande position är befogad med ovan resonemang. Jag tycker snarare att det är roligt att föreningen har så många tjejer som är villiga att lägga ned kopiöst med tid för att föreningen ska fungera och även om jag delvis kritiserar Linda i min betraktelse så kan INGEN ta ifrån henne det ENGAGEMANG och den TID hon lägger på tjejerna. Få skulle göra detta ideella arbete.
När man lyssnar på Pia Sundhage så bygger hela hennes framgångskoncept på att skapa en trygghet i gruppen, bygga självförtroende, låta gruppen bli kreativa individer och föra in en mentalitet där man tror på sig själv som individ och på laget som grupp.
Nu är det givetvis så att jag inte har en aning om hur känslan, gemenskapen, snacket, förtroendet är i gruppen och därför kan jag ha helt fel i min syn att laget och ledningen nu har en månad på sig att bestämma sig för vad man vill - då de första tre matcherna i höst kommer att till stor del avgöra om A-laget kommer att spela div 1 nästa år. Någonstans handlar det nu om att hitta 14 individer som tillsammans med ledargruppen går in i en bubbla och där bestämmer sig för att kriga sig kvar i div 1 och där hålla kommunikationen inom gruppen och stänga ute omvärlden (inklusive tyckare som jag själv) - (Foto Fru Berg, Curt-Robert Lindqvist – glöm aldrig känslan ni hade efter att ha tagit er till division 1, samma känsla kommer att finnas när ni klarar kontraktet till division 1).
- GLÄDJEN i att få göra det hon gör (vilket också genomsyras och syns i hennes agerande)
- att ha mod och att inte nedslås av motgångar/misslyckanden
- att sätta mål och fullfölja dessa
- att förändring börjar hos en själv -inte att någon annan ska göra saker åt en
-vad man kan åstadkomma tillsammans som grupp och vikten av att kämpa för varandra
-att ”gilla läget” och anpassa sig till den situation som uppstår och lära sig att njuta av den
(Foto SIGvision – Engström har just nätat och Maria Petersson gratulerar)
Allt ovan kan låta som floskler, men man blir inte utsedd till världens bästa tränare om man inte gör det mesta rätt. Min text ovan kanske också låter som att jag lägger hela ansvaret på ledargruppen och så är det givetvis inte. Jag har också kunnat konstatera att spelares enskilda prestationer inte varit på den förväntade nivån, att spelare prioriterat andra saker än fotboll, att några hamnat i gamla vanor med sommar = fest, men det är historia och något som inte går att göra någonting åt nu. Det gäller att blicka framåt (Foto SIGvision – Att Caroline Fellt hittar tillbaka till storformen från förra året kommer att vara en viktig del för laget under hösten, då hon har de kompetenser som saknas på mittfältet – det gäller bara att få ut detta på match)
Jag kan förstå att man som ledare är besviken på enskilda individer i gruppen som inte följer det regelverk som man kommit överens om, men som jag ser det så är detta en intern fråga i gruppen och som inte ska vädras i media.
Jag är övertygad om att tjejerna är beredda att ta jobbet för att ta sig igenom första säsongen i div 1 och därefter kunna bygga vidare på den kraft som finns i föreningen som har fullt med duktiga talanger och en bra verksamhet rakt igenom. Det tar tid att anpassa sig till högre divisioner och det är inte förrän man är där som man verkligen förstår vad det innebär och vilket hårt jobb som krävs (Foto SIGvision – Matilda Lindqvist min personliga favorit i laget då hon kan göra det där lilla extra en mot en, vilket definitivt kommer att behövas efter sommaruppehållet)
Nyckeln till framgång är på många sätt de första tre matcherna efter säsongsuppehållet mot Dalhem, Kisa och Landsbro. Därför kommer uppehållet väldigt lägligt då man med intensiv träning kommer att vara betydligt mer förberedda än dessa motståndare. Nu tog man 4 poäng av 9 möjliga (och borde sannolikt haft 6 poäng om man ser till spelet)….om jag var tränare Krantz så skulle jag fokusera på resten av säsongen i etapper och då just börja med de första 3 matcherna och ha en grundmålsättning att ”ta poäng i varje match” och att ha en målsättning om ”minst 7 poäng” vilket på intet sätt är en omöjlighet och med rätt förberedelser ett faktum (Foto SIGvision – Den här glädjen efter mål och vunna poäng kommer vi få se under hösten)
Krantz avslutningsord i tidningen efter sista matchen innan ”sommaruppehållet” är ett solklart steg i rätt riktning och dessutom helt sant. Trots en poängskörd på 7 poäng så är chanserna att dessa fördubblats redan 3 omgångar in i höstsäsongen stora :-)
Den prestation som NI tjejer gjorde förra året då ni tog er hela vägen till div 1 var på många sätt fantastisk, det gäller nu att hitta tillbaka till den känslan…..
…så kommer ni att få DANSA tillräckligt många gånger för att hålla er ovanför nedflyttningsstrecket. Ni är ett gäng duktiga fotbollsspelare, tro på er själva, gilla läget, se till att få fram GLÄDJEN i allt ni gör så kommer allt slit bli så mycket roligare, peppa varandra på träning/match och fokusera på det som är bra och går att påverka.
